PRO BONO

Morris Isfeldt värnar om sitt varumärke, och engagerar sig i Pro Bonoprojekt inom design, trender och mode.

Morris Isfeldt kurerade under vintern/våren 2014 pro bonoprojektet: ”The Fashion Lord Of Dogtown”. Beställare var en reklambyrå, som skulle ta fram ett fotografiskt koncept för den kommande hundtrenden. Slutkunden var en anrik engelsk Naturskyddsstiftelse som ville stärka sitt varumärke. Det skulle bli en stor kampanj, med stora affischer över hela London. Morris föreslog ett Pro-bono-projekt, som satte hunden i centrum och de köpte det rakt av. Den tränade ögat känner säkert igen den franske fotografen Thierry Verlaine, som bl a även fotograferat Stella McCarthneys mytomspunna Rough Sessions i Docklands.

”Irish Wolfhound, Swedish Mire”

När jag såg denna Irländska varghund på Kings Cross, bunden utanför Apple Store, kände jag och Thierry direkt att något inte stämde. Den hörde inte hemma här. Den skulle förevigas ute i naturen. Vi ringde reklambyrån och drog igång ett två månaders projekt. Vi ville flyga den vi till Sverige, och fotografera i Lappland. Bara pappersarbetet med att få alla tillstånd och vaccineringar klara kunde avskräckt vem som helst, men vi visste att vi var på rätt spår.

 Hur som helst här var vi nu i ett snöinbäddat Lappland och hade ett fantastiskt kvällsljus. Thierry tog säkert två filmrullar, det var en sådan där magisk kväll. Så när vi var klara med fotograferingen, så fulländade vi mästerverket: vi släppte den Irländska varghunden fri, fri och bort från det engelska fiendelandets 1000-åriga slaveri och tillbaks till sina saxiska rötter, på väg hem, på väg hem till sin stam. En Irländsk alfahanne söker sin flock. Jag har svårt att i efterhand beskriva mina och Thierrys känslor när vi såg hunden kliva iväg in i den Saxiska urskogen. Precis innan han försvann in de täta silvergranodlingarna gav han upp ett utdraget skall som ekade omkring oss. Och solen gick ner. Om det är detta som i litteraturen kallas ”Den lilla döden”, så dog vi lite där och då, Thierry och jag.

 Nästa dag fick vi ett samtal, en same hade hittat Varghunden. Den hade gått ner sig i en myr, och frusit fast. Det var 38 grader kallt ute. Det första tanke som for genom mitt huvud när jag såg hunden, var att det såg ut som en Damien Hirst-skulpur, kanske vore något för Damien..tänkte jag, tog en bild och skickade till Damien. Damien högg direkt, och lät flyga tillbaks den till London och stoppade upp den eller vad han nu gör med sina djur. Så nu vet ni varför hans nästa konstverk heter ”Irish Wolfhound, Swedish Mire”. (Mire = eng. för myr)

”Kumiko Classic (Before the storm)”

Plötsligt var den bara där. I min Louis Vuitton-väska. Sekunden innan hade jag fått syn på två öron som stack upp ur en Chanelbag inne på Deli’n på Harrods. I London så finns det enligt säkra källor fler chihuahuas än råttor. Till denna bild kände Thierry att han ville ha en mer avskalad miljö, och en mindre jobbig hund. Vi bokade in oss i en liten studio och började fotografera. Hunden låg blixtstilla i mina stora händer, den blev trygg av min kameravana. Och då händer det. Helt utan förvarning smutsar hunden kimonon och jag får panik – jag bär ju en original silk crepe kimono från 1920-talet. Som jag hade lånat av Alfredos kompis Kumiko, vars kusin det ryktades var med i den japanska maffian, Yakuzan. Allt blev kaos, Thierry fortsatte plåta, jag försökte få av mig kimonon, hunden bara fortsatte att smutsa Kumikos Kimono,  jag tappade hunden, jag halkade, Thierry: klick-klick-klick-klick-klick, vi såg på varandra in i ögonen jag och hunden medan vi var i luften, som i slow-motion. Sedan blev allt svart. Läkaren sa på akuten att hade jag inte landat på hunden så hade jag fått diskbråck. Och Kumikos kusin var inte med i Yakuzan, han var mellanchef på Pokémon.

Designern Eero Koivisto på en husfasad – tillverkad av fickludd insamlat från hemlösa.

”Fashion Lord Of Dogtown”

Vissa bilder känner man direkt i magen att de är episka. Thierry kände att han ville ha en miljö som stod i kontrast med hundens ursprung, skogen. Jag föreslog det urbana, en betongpark för skatebord. Thierry var själv skejtare och var ”all in”. Vi åkte till Cantelowes Skatepark i Camden för att reka och på vägen dit såg vi en mops utanför Prada. Vi mutade med chips och voilá här var vi nu mitt i betongen. Hunden var med på allt, det var bara att lägga chips på brädan. Ljuset var perfekt så vi tog bilden på 5 minuter. Jag tog en Gauloise och satte mig i Lotusställning. Thierry började skejta och mopsen sprang omkring som en galning och jagade honom. Sedan kom ett ungdomsgäng på moped och började köra omkring och jaga Thierry och hunden. Det var nog det dummaste jag sett.

”Guerilla Fashionista”

Här ville vi lyfta fram rebellen i hunden, i detta fall en fransk Bulldogg. De flesta hundar lyssnar ju oftast på vad människan säger, till skillnad från t ex katten och duvan. Men denna hund var inte klok. Det var en designkollega till mig, Eduardo som skulle passa den åt Damon Albarn i Blur. Vi passade på att fota hemma hos Eduardo när han var ute på uppdrag, han har jättefint hemma hos sig, verkligen. Perfekt miljö för kontrasten till hunden som rebell…Det tog hela eftermiddagen att få till denna bild. Under tiden hade hunden sprungit omkring och bitit sönder alla Eduardos Hermès-skor, alla Morosi-fåtöljer, kissa ner i stort sett hela jakarandagolvet i salongen och slakta en helkropps-papier-maché-installation av Alexander McQueen som Eduardo fått i inflyttningspresent av Vivienne Westwood..När vi gick därifrån så vill jag minnas att både jag och Thierry upplevde att det lät som om Bulldoggen liksom skrattade åt oss, inifrån lägenheten.

”Dalmatian Drama”

Den här smäckra kastraten hittade jag i London utanför Versaces Flagship Store på XX Street. Jag kan verkligen förstå Cruella de Vills passion för dalmatiners för vilken fantastisk päls de har. Vi tog med hunden hem till min kompis Alfredo som bor i en fotostudio. Han hade massor av husdjur när han var liten, så vi hade inga problem att få hunden att sitta still. Alfredo matade och matade och matade den med kött och nötter och choklad, ja resterna från hans efterfest. Thierry fick ett par riktigt fina bilder direkt, vilket var tur för hunden började bli dålig, ja den åt för mycket och den somnade så vi fick avbryta. Vi tog med den tillbaks, la den utanför Verscacebutiken och åkte och tog en espresso i Notting Hill.